Fan vad jag längtar till det analoga! 

Efter ett härligt samtal med Markus Torgeby idag (alla borde prata med Markus ) minst en gång i månaden) slog det mig att vi pratar för lite om Analog Intelligens. Vi plöjer ned miljarder i Artificiell Intelligens, vilket säkert kan bli både bra och dåligt. Men om vi nu ska ha datorer och robotar som ska utföra vår jobb (inte ditt jobb, men alla andras jobb. Din kompetens kan självklart inte ersättas av AI) så måste vi bli bättre på det analoga. Vi måste lära oss att börja umgås med familj och vänner igen, att hitta tillbaka till naturen. 

Vi pratade om allt, familjerna så klart, varför alla i vår samtid är så ängsliga och hur vi längtar ut i skogen och ut på havet.

Ut där naturen bestämmer och livet går från grått till svartvitt. Vi kom fram till att det är något otroligt befriande när naturen bestämmer och lägger spelreglerna, det går liksom inte att förhandla med naturen, du måste anpassa dig till dess spelregler. 

Vi slog fast att det är det digitala och avsaknaden av det analoga som gjort oss så ängsliga. 

- Det har  gått från “vad ska grannen tycka” till “vad ska hela världen tycka”.

Vi pratade även om vårt stora projekt, att segla till Irland och hämta ull till Torgebys fiskartröja. Det har vi pratat om i tre år nu, kanske blir det av eller inte. Det är en del av det analoga, allt man planerar blir inte av och nästan aldrig som man tänkt sig!

Mycket av mitt jobb är digitalt, framför allt under pandemin då allt handlat om planering och marknadsföring, men det är den analoga delen av jobbet som gör att timmarna framför datorn känns meningsfulla.

Jag längtar efter att bli utskälld av en adrenalinstinn tjej som sprungit vilse, att ge sig ut på panikutryckning och att ligga sömnlös nätterna innan en tävling orolig för vad som ska gå fel (det är alltid något som går fel i mitt jobb). 

Jag älskar att gå in i bubblan veckan innan en tävling, när jag blir kort i tonen, otrevlig och lättstött. När alla som känner mig trippar på tårna och är lite rädda för att jag ska explodera. -De som inte känner mig tycker nog att jag är drygare än Jonas Gardell innan han ska upp på scen.

Men framförallt längtar jag till att stå i målet och skrika mig hes och ge “high five” till alla deltagare. Jag längtar efter orden “ det här var det bästa jag gjort på länge” och “jag trodde aldrig jag skulle klara detta”. 

Nu är snart den tiden inne. 13 augusti har vi urpremiär av Järv Äventyr i Åre och sedan fortsätter vi med Sälen, Ramsvik och Trysil! 

Med skräckblandad förtjusning längtar jag efter att få testa våra koncept. Jag tänker sällan på allt som kan gå fel, jag vet att jag är bra på det analoga, jag vet att om jag bara planerat in lite luft i schemat så löser sig det mesta.

Den ångesten jag har är den alla har: tänk om ingen gillar mig, tänk om ingen vill komma på min fest och tänk om de som kommer har tråkigt.

Det hade varit otroligt roligt om du vill komma på vår fest och jag lovar att du inte kommer ha tråkigt.

Vi ses på fjället, i skogen och vid havet… // Jonas Svengård